Lkpg – mta – lkpg

Fasiken vilken underbar dag att vi biker på! En av de bästa under hela sommaren faktiskt. Kanonväder och jäkla trevligt sällskap på vägen. Tack tjejer 😍

När vädret är så här så är det inte svårt att älska Sverige.

Så dagens sväng blev till Majsan och dricka kaffe i Motala. Sedan hem igen, uppenbarligen 😜

Well, hoppas på flera fina dagar innan hösten tar vid. 🙂

Tillbaka till Ytterby

Jomen i dag blev det en repris på rundan till Ytterby och hälsa på farsan och hans fru. Sällskapet för dagen blev farbror Björn och rutten något annorlunda mot vad den brukar va dit ner.

Tog Åtvid och sen vänster mot Falerum. Pitstop på klädhuset. Sen vidare förbi Edsbruk och Uknadalen.

Fasiken vad fint det är där nere. Och vad många minnen från alla resor jag gjorde med min älskade faster och hennes man till Kaggebo. Helt otroligt.

Efter Edsbruk korsade vi E22an och tog bakvägen till Loftahammar. Jag har faktiskt aldrig åkt den vägen. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Men vackert, det var det.

När det var dags att åka hem så blev det bakvägen över Vråka och så gamla E22an till Valdemarsvik för en glass.
Roligt för farsan och hans fru gjorde oss sällskap dit.
Sista biten gick via Yxnerum och Björsäter in till stan. Otroligt bra dag. Att få köra hoj med släkten är bland det roligaste som finns.

Hoppas det blir flera svängar snart igen. 🙂

En svensk klassiker

I dag blev det en dagsutflykt till Stora Askö utanför Loftahammar. Farsan och hans hustru har stuga där och helst skulle jag spendera en vecka eller två på denna underbara plats, men plikten med att också ha katt kallade.

Vägen dit gick från solsken till mulet till regn. 😳 Vad sjutton hände med strålande sol och 25 grader varmt som SMHI utlovade. Tur jag hade med mig regnstället. Gjorde en allt annat än graciös övning strax innan Loftahammar och gled ner i det.

Faktum var att vädret blev bättre under eftermiddagen och när det var dags att åka hemåt igen var det rätt behagligt att köra.

Stannade vid en svensk klassiker innan jag lämnade ön. Kiosken på Stora Askö. Vad vore väl svensk sommar och skärgård utan en hederlig kiosk med lucka. En sån där kiosk där du kan köpa godis en och en och inte hektovis. Där det finns enstaka påsar med mjöl, socker, ströbröd, senap på tub. Ja sånt du behöver lite av där ute. Inte massor.

Ett underbart ställe. Väl värt ett besök. 🙂

Slapp regn på vägen hem. Det ska visst komma mer i morgon. Får se om SMHI har fel om det ;). Man kan ju alltid hoppas.

Peking MC 50 år!

I går var jag på Peking MC's 50-årsjubileum. Jäkla bra fest måste jag säga. Roliga människor, snygga människor, aspackad människor och en del som jag – helt jävla nykter.
Och fast jag åkte hem vid midnatt så kändes det som om jag varit ute och krökat till fem i morse samt rökt ett paket cigg eller två.
Jaja, huvudvärken har gått över och nu blir det grillat hos brorsan. Livet är rätt bra mellan varven.
Rock on alla goa människor som gör mitt liv lite bättre 😎🤘🏼

Häromdagen

Jo jag fick en sväng häromdagen. Måste varit i söndags. Kanske. Åkte i alla fall till Norsholm för att möta upp en polare från Stockholm som skulle till Vimmerby.

Så dit, ner till Rimforsa och hem igen. Lagom sväng och kul träffa kompisen. En del människor ser man inte så ofta men det är fan så kul när det väl sker.

Hoppas nu på uppehåll till helgen och lite fest hos Peking MC som har 50-årsjubileum. Kan nog bli massa folk där 😎

Bikers

I kväll blev det en sväng för att ta lite bilder på lite bikers. Jäkla kul hobby detta med foto. Önskar jag kunde livnära mig på det men jag skulle inte orka.

Foto ja, jag har ju inte ens lagt ut alla bilder från häromdagen. Kanske borde sätta mig med det någon dag.

Kunde kanske va kul att se nåt annat än bara mig på bild i bloggen och bara min hoj 😎

Torpön tur och retur 

Det är inte den rakaste vägen som är den bästa. Så i dag gick turen över Nykil, Ulrika, Kisa, Österbymo, Torpöns Färjeläge, Boxholm, Sjögestad och hem igen. 

Ja lite fler hålor än så passerades. Som eklidens festplats. Dit ska jag något måndag framöver. 

Har inte orkat lägga in alla bilder jag tog men de kanske dyker in här i morgon eller så 🙂 

Tack ni som var med för en riktigt bra dag – utan gps 😎 

Uppkörning från andra sidan

I går hängde jag med och transporterade en hoj åt en som skulle köra upp. Det var jäkla skönt att få se en uppkörning från andra sidan. Vad som var mindre behagligt var hur inspektören från Trafikverket agerade i sin yrkesroll.

När vi kom ut till Sviestad satt två andra på plats och väntade. Klockan var innan åtta på morgonen och så klart var den jag var med där rätt nervös. Men vi var i god tid så det fanns utrymma att varva ner lite på.  Klockan passerade åtta. Ingen inspektör var på plats. Alla började se sig lite om och undra var han eller hon tagit vägen. Till sist dök det upp en karl. Han pratade i telefonen och gick in på kansliet.

Väl där inne gjorde han sig ingen brådska. Han tog en kopp kaffe och pratade vidare. Jag sa till de som satt där att de kanske skulle gå in, om han väntade där inne. Men de mötte honom i dörren och han sa att han skulle komma ut i stället.

Så ut och vänta. Någon minut senare dök han återigen upp och tog uppgifter och började gå genom rutinerna för provet. En person saknades vid inskrivningen så det började väl sådär bra. Sedan nös inspektören och jag frågade om han hade allergi. På det svarade han halvt skämtsamt att han var allergisk mot tjejer. Lite lagom osmakligt, kunde jag tycka och höll på att säga något fantastiskt bra men höll mig.

I vilket fall som helst så skulle provet börja. Den fjärde personen lyste med sin frånvaro. Person nummer ett begav sig bort till lågfartsbanan. Kort efter kommer den personen joggande tillbaka för handskarna låg visst i bilen. På med dessa och ut på lågfarten. Vi andra stod och titta på. Två gånger fick nummer ett köra lågfarten. Sedan vidare till högfartsbanan. Då trodde vi alla så klart att nummer ett hade klarat sin lågfart. I alla fall var det så jag uppfattade det när jag körde upp. Att man bara fick fortsätta till nästa manöverprov om man klarade det första och så vidare.

Det är nu det börjar trassla till sig rejält. På högfartsbanan fanns nämligen inga koner framtagna. Inspektören hade inte koden till lådorna med koner i och han började bli lite stressad. Förare nummer ett hade med sig två supportrar. Tillsammans med mig så kom vi med förslaget att att alla kunde ju köra sin lågfart först, sedan flyttade vi konerna till högfarten så alla körde den. Mest för att spara tid då vi redan var sena på grund av att inspektören kom sent från början.

Han mumlade lite och gick med på det hela men påtalade till en i församlingen att det här inte var enligt reglerna! Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag undrar hur det är enligt reglerna att komma för sent till prov som inspektör men höll tyst om det med. Då tyker förare nummer fyra upp på arenan. Lite sen och hade läst fel samlingstid på sin kallelse. Han försökta artigt ta i hand och undrade, mitt i konkaoset, om det ändå gick att få göra sitt prov. Jo det skulle nummer fyra få. Nummer fyra fick köra sist av alla.

Så vi tog de koner som fanns lediga, gick över till högfarten och skickade fram förare nummer två till lågfarten. Nu får inspektören fatt på en kod till låset på lådan med koner så medan nummer två körde sin lågfart två gånger, tog vi fram koner till högfarten. Förare nummer tre, som var den jag var på Sviestad med, gjorde sig klar för sin lågfart. Men förare nummer tre blev bortvinkad och i stället tog inspektören med sig förare nummer två direkt från lågfarten till högfarten och vidare till bromsprovet. Nummer två blev underkänd.

Sedan kommer han tillbaka till oss där vi satt utanför kansliet. Det visade sig att nummer fyra, som kom för sent, inte hade fotograferat sig på Trafikverket innan provet. Nummer fyra fick därför 40 minuter på sig att trassla sig in till Garnisonen och fixa detta. Under tiden fick nummer tre ge sig ut på sina samtliga manöverprover.

Inspektören kom återigen tillbaka. Nummer tre var underkänd. Nummer fyra hade fortfarande inte kommit tillbaka och inspektören var påtagligt irriterad. Han gav inte heller några direkt tydliga klara besked om vad som skulle ske utan hela situtationen kändes rätt olustig. I vilket fall som helst så skulle förare nummer ett köra sitt höfartts och bromsprov så ut på banan igen. Nummer ett fick godkänt.

När inspektören kom tillbaka så dök nummer fyra upp igen. Men enligt inspektören så fanns inte hans foto inlagt i systemet. Han beklagade sig att han inte kunde genomföra provet. Nummer fyra såg lätt uppgiven ut. Inspektören erbjöd att nummer fyra skulle få köra upp på eftermiddagen i stället. Men det gick inte. Då skulle nummer fyra skriva teori för B-kortet och köra upp för detta.

Inspektören suckade och famlade lite i blindo. Sedan ansåg han sig vara jättesnäll och gjorde ett enormt undantag då han erbjöd sig att avsluta körningen i trafik med nummer ett ute på Sviestad i stället för uppe på Garnisonen som det skulla vara.  Situationen var löst. I alla fall för nummer fyra.

Jag tog sålunda nummer tre med mig på hojen och åkte därifrån. Vi pratade rätt mycket om hur beklagligt det var att missa uppkörningen. Men så klart pratade vi också om den beklagliga inspektören som hade noll koll på läget.

Att skämta om att man är allergisk mot kvinnor är högst osmakligt. Särskilt på en plats där det är kvinnor med och det var kvinnor som skulle genomföra sina prov den dagen. Att sedan inte komma i tid är enormt dåligt. Särskilt som han inte ens bad om ursäkt för att han gjorde det.
Att sedan inte ha koll på att banan är uppsatt och att det finns saker framme för att genomföra manöverproverna, ja det är rent tjänstefel. Han framkallade mer stress än nödvändigt på denna, för eleverna, viktiga dag. För att inte tala om dyra dag.
Dessutom så tog inspektören inte mindre än tre samtal undertiden en av de fyra hade sin säkerhetskontroll. Till av de fyra sa han dessutom att om personen inte klarade lågfarten så skulle man inte få fortsätta till nästa manöverprov. Då alla fick fortsätta alla prov genom, så kunde man lätt tro att man inte blev kuggad på lågfarten. Nu var tyvärr inte fallet sådant utan just lågfarten var en del som blev kuggade på.

Ja det var inte mycket som var rätt den dagen. Några klarade sig, några kuggade. Men värst är ändå hans otroligt oprofessionella upprtädande. Totalt oaceptabelt och beklagligt.  Jag blev riktigt ledsen för den extra stress alla fal la på de som kuggade. Jag vill nämligen tro att om allt hade varit i sin ordning eller om inspektören tagit bättre kontroll på situtationen så hade utgången kunnat bli annorlunda. Men det går bara att sia om.

Till viss del märks det nästa gång de kör upp. Är provet väl förberett så det går att genomföra utan massa extra trassel så tror jag det kommer gå bättre.  Tyvärr får de ju betala för ett dåligt prov och ett prov de dessutom inte klarade. Frågan är om det inte borde finna utrymme från Trafikverkets sida att man kan få reklamera sitt prov på grund av omständigheter som dessa. Hade det varit jag så hade jag i alla fall gjort det.

Well, skam den som ger sig. Nummer tre kör igen nästa vecka. Hoppas det går vägen då =)

 

 

En del människor är bara så mycket mer

Tänkte att du skulle hängt med på en sväng här i kväll. Men det blev inte så. Så jag tog hojen, åkte till apoteket, väntade så länge att jag höll på att tappa förståndet, fick min medicin och åkte ut till Lilla Aska minneslund i stället. Där ligger min älskade faster och hennes man vid en sten. En sten, som trots att åren gått, är lika svår att hitta än. Gissar det såg lite lustigt ut – igen – när jag virrade runt där för att sedan hitta rätt och sätta mig ned en stund och tänka tillbaka. Minnen. På dagen sex år sedan både min faster och min mormor begravdes. Det är svårt att minnas något bra med just den dagen. Därför ville jag ut och åka för att få lite nya minnen av den 6 juli. Så jag tog hojen och åkte hela vägen till andra sidan stan.

Ica Maxi. Vilket exklusivt resmål. Men dit skulle jag. Tänkte att de kunde ha en nyckel till vattenutkastet. Den har nämligen försvunnit och jag tänkte ju skölja av hojen som var rätt så dammig och trist efter gårdagens resa. Så in där och leta. Ingen nyckel hade de. Ingen personal att fråga heller så jag gick ut och tänkta åka över till Coop i stället. Men så långt kom jag inte. Inte direkt i alla fall. På parkeringen ser jag en man gå runt min hoj. Tänkte så klart att något skulle va fel men han var så glad och trevlig.

“Vilken fin Intruder du har, sa han.”

“Tack, sa jag.”

Sen blev det en himla massa prat om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat.

Det är inte så ofta man möter människor så där. Eller jo, det händer så klart men en del människor är mer än andra. Den här mannen var en sådan. En sådan som det nästan var overkligt att träffa på. Inte bara för att han gillade min hoj eller för att han trodde att jag bara var 27 år. (En får tacka för de bra generna). Nej för att det kändes som om jag träffade en gammal själ. På något konstigt sätt. Hans hustru kom ut från affären. Hon var precis lika jordnära som mannen. Eller kanske var de inte gifta. Vem vet. Jag reflekterade inte över det.

Så där stod jag, på Ica Maxis parkering och pratade bort vad som verkade som tio minuter, men förmodligen var mycket längre tid. Två människor som visade sig vara så mycket mer. Precis vad jag behövde efter besöket på Lilla Aska och sten nummer 60.

Till sist var det i alla fall dags att säga hej då. Jag tog hojen och åkte bort till Coop. Parkerade, låste och skulle gå in. Stängt. Tog fram mobilen – 21:04. Tittade på skylten med öppettider. Stängde 21.  Just då kunde jag inte annat än le. Det finns säkert en mening med det mesta i livet. Och som jag sa till det trevliga paret – man möter nog de människor man ska i livet. Det finns en mening med allt.

Meningen med den här hojsvängen var inte att jag skulle åka ut med dig. Meningen måste helt enkelt vara att jag inte skulle tvätta hojen i morgon.

God natt på er. Tvättar hojen på söndag eller så i stället. =)