En del människor är bara så mycket mer

Tänkte att du skulle hängt med på en sväng här i kväll. Men det blev inte så. Så jag tog hojen, åkte till apoteket, väntade så länge att jag höll på att tappa förståndet, fick min medicin och åkte ut till Lilla Aska minneslund i stället. Där ligger min älskade faster och hennes man vid en sten. En sten, som trots att åren gått, är lika svår att hitta än. Gissar det såg lite lustigt ut – igen – när jag virrade runt där för att sedan hitta rätt och sätta mig ned en stund och tänka tillbaka. Minnen. På dagen sex år sedan både min faster och min mormor begravdes. Det är svårt att minnas något bra med just den dagen. Därför ville jag ut och åka för att få lite nya minnen av den 6 juli. Så jag tog hojen och åkte hela vägen till andra sidan stan.

Ica Maxi. Vilket exklusivt resmål. Men dit skulle jag. Tänkte att de kunde ha en nyckel till vattenutkastet. Den har nämligen försvunnit och jag tänkte ju skölja av hojen som var rätt så dammig och trist efter gårdagens resa. Så in där och leta. Ingen nyckel hade de. Ingen personal att fråga heller så jag gick ut och tänkta åka över till Coop i stället. Men så långt kom jag inte. Inte direkt i alla fall. På parkeringen ser jag en man gå runt min hoj. Tänkte så klart att något skulle va fel men han var så glad och trevlig.

“Vilken fin Intruder du har, sa han.”

“Tack, sa jag.”

Sen blev det en himla massa prat om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat.

Det är inte så ofta man möter människor så där. Eller jo, det händer så klart men en del människor är mer än andra. Den här mannen var en sådan. En sådan som det nästan var overkligt att träffa på. Inte bara för att han gillade min hoj eller för att han trodde att jag bara var 27 år. (En får tacka för de bra generna). Nej för att det kändes som om jag träffade en gammal själ. På något konstigt sätt. Hans hustru kom ut från affären. Hon var precis lika jordnära som mannen. Eller kanske var de inte gifta. Vem vet. Jag reflekterade inte över det.

Så där stod jag, på Ica Maxis parkering och pratade bort vad som verkade som tio minuter, men förmodligen var mycket längre tid. Två människor som visade sig vara så mycket mer. Precis vad jag behövde efter besöket på Lilla Aska och sten nummer 60.

Till sist var det i alla fall dags att säga hej då. Jag tog hojen och åkte bort till Coop. Parkerade, låste och skulle gå in. Stängt. Tog fram mobilen – 21:04. Tittade på skylten med öppettider. Stängde 21.  Just då kunde jag inte annat än le. Det finns säkert en mening med det mesta i livet. Och som jag sa till det trevliga paret – man möter nog de människor man ska i livet. Det finns en mening med allt.

Meningen med den här hojsvängen var inte att jag skulle åka ut med dig. Meningen måste helt enkelt vara att jag inte skulle tvätta hojen i morgon.

God natt på er. Tvättar hojen på söndag eller så i stället. =)

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s