Det var skönt i början

 

Lämnade ett Stockholm i kvällssol i går. Kände att det skulle bli förbaskat skönt att få köra hemåt i lite mer varmt väder än på vägen upp. Inget talade nämligen för att det skulle bli svinkallt och blött. Jag hade fel.

Men av det märktes inget när jag stannade i Järna för en kopp kaffe och bulle. Solen värmde skönt och himlen var klarblå. Tog 57:an mot Katrineholm och bara njöt av det fantastiska vädret. Snart skulle det dock ändra på sig. Solen försvann bakom träden och i skuggan blev det allt kyligare.  När jag närmade mig Flen frös jag rätt rejält. Tänkte att det var ju förbaskat bra att jag hade tagit på mig allt som gick redan. Undrar hur kallt det hade varit annars. Till och med pyjamasbrallorna var på under skinnbyxorna och kvar i väskan fanns väl regnstället. Vem vill ta på sig regnställ när det inte regnar liksom?

Nej, där går nog gränsen. Trodde jag.

Fortsatt färden på 55:an och rundade Katrineholm. Sen kom den fantastiskt trista 2+1-vägen i 100 kilometer i timmen. Jag tror bestämt att den pågår i flera timmar. I alla fall kändes det så. Nu spelar kanske den här kylan sin roll i det hela. Att frysa – nej det är ingen hit. Satt där på hojen och funderade på vad sjutton jag skulle behöva ha under för att slippa det här eländet. Merinoull? Bävernylonoverall? Överlevnadsdräkt? Ja något måste jag helt klart komma på.

Hur eller hur så var jag tvungen att stanna för en paus vid Q-Star i Simonstorp. Där var det faktiskt lite vått på vägen. Tanken att ta fram regnjackan i alla fall kröp fram. Solen låg i alla fall på med sina sista strålar för dagen så lite varmare blev jag. Ett par hojåkare gled in på macken, tankade och åkte vidare. De hade regnställ på sig. Och hojarna var blöta. Hmmm… kanske borde ta på mig ett i alla fall?

Den smarta gör ju det, vid det här laget. Den andra är jag. Jag tror på fullaste allvar att jag nu är så pass uppvärmd att jag kan köra resten av vägen hem till Linköping. Så upp och iväg igen. Kan säga att jag körde bara någon kilometer innan jag stannade för att ta på mig den där jäkla jackan. Kan också säga att det var hur skönt som helst. Borde så klart gjort det ett par mil tidigare.

Det jag också borde gjort var att tanka. Den smarta gör ju sånt när man är på en mack. Den andra är jag. Well, mot Norrköping. Lite trött och inte fullt så kall kom jag på att äta, det gör man ju gärna också. Så det blev ett stopp på Donken i Klinga och en sväng in på macken för att handla bröd. Den smarta…. ja ni vet.

Jag åkta då vidare. Upp på E4 en sväng. Sen av vid Norsholm. Där finns också en mack…

Strax innan Linghem tog så klart soppan slut. Den smarta hade så klart tankat vid någon tidigare mack. Men inte jag. Nu var det tack och lov så nära hem att reserven hade räckt, men jag stannade ändå och hinka i lite bensin. Solen gick ner så vackert över slätten. Själv var jag lite ledsen att vara hemma igen. Tomt, lite ensammet, lite trist. Ställde i alla fall ifrån mig hojen i garaget och gick in. Tänkte på hur lång tid det kan ta att färdas så kort sträcka. Tänkte på om jag skulle sova hela dagen efter. Tänkte på om jag alltid kommer åka själv. Tänkte på om merinoull är svaret på att slippa frysa…

 

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s